Ord som i en labyrint
Vad gör man med ord som snurrar runt i huvudet, ord som aldrig hittar landing eller tanke.
- Jo jag vet, man bygger en tankekedja av dem. Skapar cirklar och labyrinter. För dessa är ju till för att ta sig ur och finna rätt väg. Eller!
Ta ett ord, likt den tavlan du plockade ner från galleriets vägg för bara någon dag sedan. Smaka på det känn på det och fokusera på det. Vad bygger du?
Just idag bygger jag en labyrint. Snurrar in mig och förvillar mig utan att egentigen veta vad jag har för mål och om jag kommer hitta ut. Just idag.
Ordet är sorg.
Förresten, jag målar en tavla av ordet. Motivet i ramen blir sorg i labyrint.
Att först plocka ner den från väggen och sedan betrakta ordet. För mig blir det till smärtsam svart gegga. Geggan blandas med blod och tårar. Gråta och blöda får man göra när man sörjer. Det sa min mor till mig. Min mor som inte längre finns där med sin person eller sin kantiga omtänksamhet.
Tårarna bara kommer vart jag än är vart jag än står eller hur jag än försöker att tänka bort dem. Sorgen står för så mycket mer. Den tomma känslan det tomma intet de osagda orden den obekväma sanningen.
Den obesvarade kärleken, de obesvarade orden, den obesvarade sorgen och smärtan.
I allt detta finns det smärta. Och hur ska jag hantera och hur ska jag älska och hur ska jag vara. Att från mig till dig förmedla vart mitt hjärta innerst inne vill och känner.
– Hjärtat speglar din själ. Ni ser, orden blir till en labyint.
Regnet smattrar mot mitt fönsterbläck. Är det symbolen för tårarna? Men ljudet då är det en påminnelse om att jag måste glömma?
