Den brusande älven och det rusande hjätat

På tvären sitter känslan. Känslan jag försöker förtränga, längtan och saknaden. 
Allt rinner iväg och flyter bort. Jag ser det brusande vattnet i den dånande älven.
Det är försent för att vända, vända blicken åt annat håll. Mitt hjärta slutar slå och tanken blir till tomhet. 
Innan jag sagt allt, kommer jag och mina andetag dö ut och jag kommer tappa fotfäste.
Tiden, smärtan och sorgen.
Kristallerna som bildar sköra mönster på kudden och på min kind. Jag saknar dig som den dagen stal mitt hjärta och har det i ett järngrepp.
- Att sakna någon som gör dig så illa, det är en balansgång.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0