Modet, rädslan och den hopplösa känslan
Hissa flaggan. Modet, rädslan, på havet mot horisonten.
Rädslan fänglsar, allierar och farcinerar. Kriget utför jag i det tysta i det fördolda och i tron
från omgivningen att allt är på topp och på sin plats.
Mina bokstäver flyter samman till ord och till meningar som vävs samman till mitt liv.
Varför ska det ni andra kallar liv, göra så ont, värka så och få mig att vilja ge upp?
Märkbart skör och sårbar. Desorienterad i ljuset från lampan och av ljudet från älvens dån. Tyngd och smärtsamt ledsen av sorgens svarta. Det svarta som är aska innuti mig, i min själ och i mitt hjärta.
Fången och allierad, av känslan som vill förtränga och förminska.
Kommentarer
Trackback
