Labyrintens vilsna vägar

Jag vaknar med den, om jag ens tillåtits någon vila. Under dagen är den min ständiga följeslagare och driver min natt
Vill inte.
Hur ska jag sätta ord på känslan som värker i min kropp, i mitt hjärta och i min själ.
Den ständiga kampen att tvingas andas, tvingas acceptera och tvingas in i labyrinten som jag inte finner vägen ut ur. 
Jag säger inte att livet är enklet och jag säger inte heller att vi alla för en kamp. Men tillåt mig till orden, tillåt mig till det jag känner och låt mig vara den jag är i den sorg jag bär.
 
- Låt dig bli älskad och tillåt dig att älska. Se henne och berör henne med din väme och kärlek. Det är hon värd. Låt henne få vara din och låt dig vara hennes.
Kärlek kan vara så underbar och så förfärlig men förskjut inte den person som vill vara där för dig genom att i lögn fördriva det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0