Att orka och stå ut
Blundar och försöker finna andetag utan att egetligen lyckas överhuvudtaget.
Solens strålar tränger sig igenom fönstrets glas men de når inte mig.
I mitt innre bor en smärta och en sorg som dag som natt kväver mig, river mig så att blodet sipprar på insidan.
I varje andetag jag försöker ta så går jag sönder en bit i taget. Bitar som inte går att reparer eller limma ihop.
Jag har inte ens mina ord just nu. Det är liksom tomt i hela mig och det är en konstant känsla och ett konstant tillstånd.
I mitt innre bor en smärta och en sorg som dag som natt kväver mig, river mig så att blodet sipprar på insidan.
I varje andetag jag försöker ta så går jag sönder en bit i taget. Bitar som inte går att reparer eller limma ihop.
Jag har inte ens mina ord just nu. Det är liksom tomt i hela mig och det är en konstant känsla och ett konstant tillstånd.
Kommentarer
Trackback
