Salta tårar och ett hopp om kärlek

Salta tårar rinner i hopp om att du ska förstå och ta mig tillbaka. Dra mig in i din varma famn igen. Du tog det bästa av mig och lämnade spillror kvar. Vet inte hur dagen har flutit på, trot eller ej så ligger jag nu i min säng och klockan har tickat fram till 22 och snart dax att sova. Hur vet jag inte. Idag har jag varit otroligt nära att bara ge upp. Så de som tycker att det är bra att jag sitter här och skriver får tyvärr inte medhåll av mig.

Alla dagar som det var du och jag, mina dagar och nätter fylls av en tomhet som är helt obeskrivbar. Förstår ingenting. Vill inte orkar inte. Kanske ger jag efter och skickar mitt mail. Dumt jag vet men FAN, jag brinner och skriker, det blöder inom mig. Jag vill bara vara hos dig! Vill aldrig vakna mer! Jag förstår den oro som skapats men orkar inte ta den till mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0