Ta mig härifrån!
Känslan blev för jobbig, försökte mig på att ringa NOA-teamet. Men som vanligt så kändes det bara så förödmjukande och fördömmande. Ingen hjälp eller stöttning.
Han stal mitt hjärta och krossade det så hårt. Rev mina murar men lämnade spillror kvar. Utan att tänka mig för gav jag mitt hjärta till honom. Han fick mig att känna mig hel men var det värt detta?
Ångets, panik och en slocknad livsglöd. Det var vad han lämnade. Dagen går och livet skrattar mig rakt i ansiktet. Jag vill falla. Önskar ingen detta kaos inte ens djävulen själv.
Har en veckas tid bara suttit här helt apatisk och förstår inget. Han är stenhård i sitt beslut. Det blev som jag i mina mardrömmar drömt.
Förstår inte ens att jag står kvar här
Kommentarer
Trackback
