Labyrint

Det finns en labyrint och den springer jag i. Men hittar inte ut och finner inget slut. Orden snurrar runt i universums mitt, landar ingen stans. Labyrinten är minnen och tankar. Saknad och sorg. Dina ögon som tittar in i mina. Fan vad jag saknar det.

Tittar upp och försöker greppa tag om minnen och tankar, försöker skingra, sortera, och lägga dem i små stjärnaskar. Men det funkar inte, det vill bara inte. Jag hittar ingen mening med att det ska vara så här.

Varför har du allt och jag inget. Orden är många och tårarna likaså. Det verkar finnas hur många som helst av dem. Synd jag inte kunde sälja då skulle jag bli rik!

Ord blir till kedjor, kedjor som fångar mig, som håller mig kvar. Att släppa taget och bara falla. Funkar det?

Ska springa vidare i mörkrets labyrint

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0