Långpromenad

Efter en lång natt i orolig sömn beslutade jag mig att ta en långpromenad. Skönt i det vackra höstvädret. Men vet inte om det gav mig så mycket mer än lite motion. Försökte skingra mina tankar. Komma på något för att lösa situationen. Men det blev inte så mycket av det. Väl hemma igen så känner jag mig lita instängd och vemodig som innan.

Hur ska jag få lite utrymme när jag har en oförstående mor på besök som bokstavligt talat har flyttat in hos mig. Hur ska jag få henne att fatta att det är dags att vända hemmåt. Jag behöver inte henne just nu och aldirg egentligen. Synd att säga men hon suger energi mer än någon annan just nu.

Vemodet är en vän,
en vän att hålla i handen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0