Tom och förvirrad
Helgen har varit rätt bra. Men jag hatar avskeden vi har. Vrider och vänder på det mesta. Är han den jag vill ha, vill jag mer än honom. Vad vill han och vad vill jag? Ska jag anpassa mig igen. Ja det verkar inte bättre. Så tom och förvirrad.
Vänder om och försöker förstå men vad är det jag ska förstå.
Finner inget lugn eller trygghet någonstans. Har som vanligt mitt falska leende med mig men inom mig skriker jag. Varför står jag här överhuvudtaget. Det är väl bättre att ge upp. Inom mig finns så mycket som jag bara skulle vilja få ner här men hur?
Sänker blicken och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Vill få dem att falla men vad är det som blir bättre av det?
Älskar en man men saknar en annan! Eller både och och tvärt om. Nu kom de, tårarna och de börjar falla ner för kinderna blöter sakta mitt ansikte och trillar ner på täcket.
En lång natt väntar mig! Vi la precis på och allt känns så konstigt! Inte lika ärligt och riktigt som från början. All min kärlek som jag har inom mig är inte besvarad på samma sätt längre. Alla ord och närheten du gav mig i början finns inte längre. Ibland bläddrar jag igenom mina gamla meddelanden de var många då liksaså telefonsamtalen... vad hände och hur blev det så här? Vill jag för mycket finns det ingen som kan besvara all den kärlek jag vill ge? Varför vågar jag inte fråga?
Vänder om och försöker förstå men vad är det jag ska förstå.
Finner inget lugn eller trygghet någonstans. Har som vanligt mitt falska leende med mig men inom mig skriker jag. Varför står jag här överhuvudtaget. Det är väl bättre att ge upp. Inom mig finns så mycket som jag bara skulle vilja få ner här men hur?
Sänker blicken och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Vill få dem att falla men vad är det som blir bättre av det?
Älskar en man men saknar en annan! Eller både och och tvärt om. Nu kom de, tårarna och de börjar falla ner för kinderna blöter sakta mitt ansikte och trillar ner på täcket.
En lång natt väntar mig! Vi la precis på och allt känns så konstigt! Inte lika ärligt och riktigt som från början. All min kärlek som jag har inom mig är inte besvarad på samma sätt längre. Alla ord och närheten du gav mig i början finns inte längre. Ibland bläddrar jag igenom mina gamla meddelanden de var många då liksaså telefonsamtalen... vad hände och hur blev det så här? Vill jag för mycket finns det ingen som kan besvara all den kärlek jag vill ge? Varför vågar jag inte fråga?
Kommentarer
Trackback
