virvellvind

Virvlar runt i mina tankar, vilken tur att jag står på fötterna idag.
Dagen har varit lång, men det har ändå gått bra. Med kvällen kommer en oändlig kamp. Försökte mig på ett leende men det kändes falskt. Orkar liksom inte spela mer. Men hur illa det än är så gör jag det ändå.

Igår fick jag lite andpaus. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag satte mig i bilen hem. Visste inte då och vet inte nu när jag får se honom igen.

Varför ska du förstöra mitt liv med ditt beslut? Du tog min vilja och mitt liv genom att inte vilja mer. Saknaden av dina ögon och dina ord gör ont.

Så konsitgt det känns att vara kär och älska någon men ändå känna en sådan tomhet för en annan.



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0