Det var länge sen
Vattnet rinner med ett hopp om ett nytt liv... men inte mitt vatten inte min flod.
Det var länge sen jag tillhörde dig, det var länge sen jag fick känna dina mjuka händer mot min nakna hud.
Men likväl gör det ont, likväl värker det och dundrar det.
Ge upp, lämna mig i fred. Snurrar runt faller hårt men måste ändå ta mig upp. Borsta av dammet som blev, sätt på dig masken och le.
Inom mig ler jag inte, inom mig dör bit för bit och tron på att någonting ska blir bra finns inte längre. Ingen drivkraft och ingen ork.
Det var länge sen jag tillhörde dig, det var länge sen jag fick känna dina mjuka händer mot min nakna hud.
Men likväl gör det ont, likväl värker det och dundrar det.
Ge upp, lämna mig i fred. Snurrar runt faller hårt men måste ändå ta mig upp. Borsta av dammet som blev, sätt på dig masken och le.
Inom mig ler jag inte, inom mig dör bit för bit och tron på att någonting ska blir bra finns inte längre. Ingen drivkraft och ingen ork.
Kommentarer
Trackback
