Pusselbitar

I varje sekund, i varje bild finns du. Som en plågoande har jag dig sittandes på axeln.
Hur ska jag bryta mig loss och bli fri. Den som har svaret belönar jag.

Sorg gör ont och sorg värker. Ingen skulle behöva uppleva detta ingen skulle behöva lida så mycket.

Vaje kväll och natt lika tom och ensam.

I varje andetag saknar jag och minnen gör sig påminda. Sudda ut och glöm. Jag fantiserar  om hur det skulle vara att förlora sitt minne. Kanske som att börja om som att ha en oskrivna blad i en oskriven bok.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0