Stort svart hål

Bakom ögonlocken bränner tårarna. Vill bara låta de falla, men vad hjälper det.

I mig gräver sig hålet djupare, tomheten, saknaden sorgen och ensamheten bultar i mig. Inom mig växer panik och ångest.

Stockholm 09 april i väntan på maj... kort som aldrig blir lagda ord som aldrig blir sagda.

Som ni kanske märker så har jag inte ens strykan eller orken att skriva längre. Hur mycket jag än vill så går det inte.
Det verkar aldrig ta slut heller aldrig vända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0