Väver minnen

Av minnen väver jag ett mönster. Ett mönster som egentligen gör otroligt ont, så ont så att det värker. Men vad ska jag göra och hur bleknar minnen och saknad.

Innan har jag kunnat gömma mig i mörket men nu går det inte.

Trådar blir till bilder, bilder blir till mönster och allt dundrar in och krossar mig. Vandrar runt runt i drömmar och saknad en saknad som vävs ihop till en sorg. Sorgens trådar blir mörka och flätas samman till ett djup

Att vara två jo det hade varit skönt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0