Genomskinlig

Genomskinlig sitter jag här och vill inte! Tänk att något så litet ska få så stora konsekvenser, märkligt!

Trött och sliten som alltid nu för tiden, de orden liksom ledsen och ensam är nog de som jag använder mest. För det är precis så jag känner jämt och hela tiden. Det är smärtsamt. Hur ska jag någonsin kunna förklara hur jag känner det egentligen, hur ska någon någonsin förstå?

Att slappna av och känna trygghet och någon form av mening, finns inte för mig är inte till för mig. Livet är hårt och jag kan inte förstå meningen med det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0