Lyft ur sitt sammanhang och tillhörighet

Missförstådd och ensam. Jag backar ännu längre bak och finner ingen trygghet eller tillhörighet någonstans. Förvirrad och ledsen.

Jag har byggt upp min borg igen och gör absolut inget, apatin griper tag i mig och skjuter in mig i hörnet. Varför ska jag ens försöka när jag efter bara känner mig ännu mer ensam och lyft ur en tillhörighet. ALLA andra!!!

Varje sekund hånar åt mig. Tankar som inte kan lämna mig ifred. Hur tänker du, hur tänkte ni?

Det gör ont att inte stå med på inbjudan. Ord och handlingar tagna ur sitt sammanhang men varje del gör ont. Du förstår inte och vill inte ens förstå.

Att inte ha någon att dela dagen med, att inte ha någon att dela tankar och funderingar gör ont.

Jävla liv!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0