Tankarnas galleri

Så sitter jag här igen, med samma känsla med samma tomhet. Trodde det skulle blivit lite bättre, men tyvärr är det så att det bara känns ännu värre och ännu mer övermäktigt. Ingen kontroll eler makt att göra någonting. Fastbunden och inspärrad. Detta är inte hållbart längre. Men hur ska jag lösa det då?

Ett virvarr av känslor, icke känslor och obeslutsamhet. Hur fan tänker du, hur funkar du överhuvudtaget. Du provocerar och slår. Synd att du kom i min väg!

Trött så jag ska väl försöka sova.