Tankarnas galleri

Andas in genom näsan och ut genom munnen. En märklig känsla av tomhet har gripit tag om mig. Jag darrar och skakar inombords, utåt sett tror jag ingen ser vad som sker inom mig. Hur allt i mig bara rasar ihop.

Tankar gör mig helt galen och jag är så matt och slut men ändå står jag upp. I skrivandets stund darrar mina fingrar, känslen börjar försvinna och en suddig blick och ett förvirrart sinne styr just nu min handling. Min vilja finns inte längre. Jag är så RÄDD!

Hoppet om kärleken om tillhörigheten och samhörigheten, får mig i vild förtvivlan att se sanningen. Egentligen är jag totalt livrädd. Maktlös och liten. Hur länge orkar jag egentligen.

Nu vill jag inte ens skriva vackra ord utan bara försöka att ta mig till nästa sekund. HJÄLP!!!

Ledsen att säga, men hur ska jag förklara hur ska jag göra mig förstådd. Jag vill TACKA mina vänner som stöttar upp mig just nu. Utan er skulle jag inte klara detta.

Kramar från en liten tjej i tårar.

Ensam som få, med en känsla så tom
jag straffas gång på gång
Nerför mina kinder rullar kristallklara tårar som färgas av blod
blodet kommer från såren i hjärtat.

Magiskt var det ögonblick jag fick titta in i dina ögon.
Vi höjde våra glas och skålade.
Heléne 090121