Det fanns en tid...

Det fanns en tid jag log. På ett ärligt och rakt sätt. Tänk om jag fick slippa detta. Med en saknad och en otrolig sorg lever jag sekund för sekund.

På dina moln flög jag, trodde dig. Jag förstår inte, greppar inte och kan aldrig få ro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0