Eko

Varför gör insikt så ont? Och vart ska jag göra med alla ord, tankar och bilder som jag har. Hur hittar jag tillbaka till vägen som jag så gärna vill gå på. Vill bara skrika, ropa  och säga men förstå då att det kunde bli så bra att vår väg kunde gått åt samma håll.

Vem ska jag dela detta med, känner mig så tom och ensam. Ett svart hål inom mig.

Tappade allt som jag trodde på, allt försvann och mitt i stod jag. Såg inget ljus och inget slut. Har fortfarande svårt att finna någon mening, styrka och ork. Mitt apatiska tillstånd och ensamheten har gripit hårt om mig. Och rädslan skrattar hela tiden högt, så att det ekar, studsar mot mina ensama tomma väggar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0