Hemma igen

Orkar inte skriva något mycket. Men nu är jag hemma igen. Trött och ledsen, som vanligt. En obeskrivbar känsla finns inom mig, vem ska förstå och vem ska rädda mig. Jag hoppas ingen och jag hoppas det går fort. Att allt snart är över!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0