Insikt
Fan vad det gör ont. I små små pusselbitar tar jag fram hela mitt liv. Förstår och förnekar, men har ändå bestämt mig för att se problemet nu.
Jag pratar och pratar på kvällen med en vän. På dagen ligger jag som en boll och gråter, skriker, försöker värja mig men det går inte längre. Allt kommer över mig. Vill så gärna prata med dig. Tankar snurrar på, vill tillbaka till dig. Vill ge dig mitt liv, men är otrligt rädd för denna känsla. RÄDD, rädd för allt just nu.
Det värker och blöder, det skär och huggs. Livet paserar revy och att det kunde kännas så här att förstå vad som har varit livet och inse att det jag kämpat för har jag också förskutit, fönekat och blundat inför. FEG och RÄDD!
Hur jag ska orka detta har jag ingen aning om just nu. En tanke som jag har svårt att släppa är den att jag prata med Janne, förklara för honom.
Så trött så jag ska försöka sova nu.
Önskar du kunde hålla mig i handen
när det blåser som värst.
Inom mig blöder det och jag saknar dig.
Insikt och minnen gör ont. Allt vackert flyr bort
och mitt i finns ett svart hål där jag är nu
