Tankarnas galleri

Makt att ta över mitt liv igen, den finns inte. Vet inte när den kommer tillbaka heller. Känslan är obeskrivbar.

Jag bygger murar, sten för sten lyfter jag, flyttar men ångrar mig, drar tillbaka dem och lägger i annan formation. Detta kommer ta tid. Att bygga ett liv, att inse vad som har hänt och se vad som påverkat en. Steg för steg, sekund för sekund. Blickar ut över rummet och känner det krympa. Tar mig ingenstans, minnenna fängslar mig, drömmarna önsknigarna och allt annat också.

Ge mig tid. Men att läka sår gör ont.