Så tar vi det en gång till

En eftermiddag i soffan, ensam och skräckslagen. Ett hjärta som slår i 190 och en panik som griper och fångar mig. Så obehagligt. En del tårar har runnit.

Nu är jag helt ärlig. Jag saknar dig. En svår och jobbig känsla.

Snart kanske man får gå och lägga sig. Fast så rädd att sova, morgondagen känns läskig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0