Tankarnas galleri

Från att ha haft allt, inte i överflöd och inte i lyx utan i lagom mängd så finns inget kvar. Jag står helt utanför och har ingen fast mark att stå på. Varje sekund är ett kämpande för överlevnad. Nu förstår jag att människor är benägna att göra vad som helst för att slippa.

Ska jag tala om en sak? Gör det ändå...

För ett år sedan hade jag ett tryggt hem, en man som ja de är väl synd att säga att han älskade mig men vi fanns i alla fall där båda två. En tvåsamhet fast en ensamhet så ont som någon men inte värre än detta. Någon att dela den ekonomiska tryggheten med, att kunna unna sig något i vardagen ja jag vet inte hur jag ska skriva men det här är inget liv det här är ett helvete.

Snälla, byt med mig ge mig mitt liv tillbaka. Det som gör så ont är att du står där och förstår absolut ingenting. Vet du hur det känns att flytta, tappa sin sociala trygghet sitt liv sin levnadsstandard. Du vill ju inte ens förstå. Du har fått det du ville... MITT barn. För så är det, jag är beroende av dig.

Nu bulltar mitt hjärta och paniken väller in.