Hur kunde det bli så här?

Hur kunde allt bli så här. Jag står utanför allt, ingen trygghet någonstanss längre. Jag önskar ingen detta helvete. Tänk att inte ha kontroll över något och inte kunna påveka överhuvudtaget. Inte konstigt att jag har panik och ont i magen hela tiden.
Självkänslan och egenvärdet är kört i botten och på det måste man be om överlevnad. Kränkande!

Jag önskar men att  hoppas och tror gör jag inte längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0