Tick tack, tick tack

Sekund efter sekund. Minut efter minut, till slut har det blivit en timme och en till.
Det går men jag vill inte vara med längre.
Byt med mig, snälla någon. Bara för en dag så skulle ingen vara gladare än jag.

Jag försökte idag att sätta ord på min sorg, men jag vet inte om jag lyckades.

Nu drar jag mig tillbaka och ska rita fyrkanter ibland hjälper det för att få någon timmes slummer.
Jag har en vacker bild:

Blickar ut mot havet en ljummen sensommar kväll
ser hur du ler mot mig, dina fingertoppar smeker bort
en bloddroppe och sedan bränner du fast en öm kyss

Vi står där och jag säger "bara min" du drar mig tätt intill
"alltid bara din"

Varför ska jag ta fram denna när det bara gör ont?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0