Sakta trillar de

Återigen trillar de i strid stöm ner för kinderna. I ensamhet lider jag och i tysthet kvider jag. Försöker svälja och tränga undan men det går inte.

Tomheten bär jag med mig hela tiden. Vill inte och orkar inte. Kurar ihop mig till en boll och stirrar rakt ut i tomma luften.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0