För er vetskap
så lever jag fortfarande... tyvärr.
De låg utspridda på bordet i alla möjliga färger men längre kom jag inte. Vet inte varför jag skriver ens.
Nu ska leendet på, Enghla hämtas och jag ska låtsas som allt är så jäkla bra.
Jag mår illa och kippar efter luft mellan alla tårar som rinner nerför mina kinder och fläckar mina byxor.
Jag fryser så jag skakar och kroppen är stel som en fiolsträng men likt förbannat så lever jag
Kommentarer
Trackback
