Skakar av ångesten

Ångesten har hållt mig vaken hela natten.

Likt en boll har jag legat ihopkrupen för att värja mig så gott jag kunnat. Men jag har inte lyckats. Den har drivit in tillsammans med paniken och gjort natten och morgonen till ett rent helvete.

Tankarna har flytt till att göra slut på det.
Varför och hur länge, hur mycket orkar jag?

Ensam och tom ensam och så ledsen.
Tårarna har inte trillat utan de har fastnat och stelnat likt iskristaller.

Utan luft är det svårt att andas utan energi är det svårt att leva utan mening är livet svart,
meningslöst och ett rent hån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0