Strimmor

Strimmor, av ett annat liv en annan längtan. Strimmor av hopp och önskan lever i mig men min själ är tom och min själ sörger. Det värker och gör ont. Har provat att andas lite idag men det har varit tungt. Huvudet ovanför vattenytan det är vad jag klarar av för några sekunder iaf. Blicken stirrar ut genom fönstret som är suddigt och randigt vad gör det, för målet och ljuset finns inte. Att ens försöka, att ens våga eller ens att sätta ena foten framför den andra. VILL INTE!! Men vet ni vad som är så konstigt, jag gör det varje dag ändå. Tar mig några steg framåt men när kvällen kommer och natten ska göra mig sällskap så slungas jag baklänges. Nu väntar snart natten på mig. NEJ!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0