Tömma alla sorger
Ösa,ösa och ösa. Tänk om det kunde vara så enkelt att få ett lyckligt inre eller iaf ett lugnt inre.
Inom råder kaos och tomhet. Ett hål som är svart och bottenlöst.
Allt snurrar hela tiden runt, varför tomhet saknad och ensamheten.
Jag står själv inte särskilt stadigt men på något konstig sätt ändå med båda fötterna på jorden. Det är nog bara jag som känner att det svajar.
Igår drog nästa besvikelse in och jag hade svårt att förstår. VARFÖR, det har gått så lång tid nu och jag har inget med ditt liv att göra längre. Men det är precis som du etsat dig fast i hela mig. jag kommer inte loss från de kedjorna du smed åt mig under vår tid tillsammans.
Har det med att göra att jag kämpade så mycket att jag innerstinne verkligen var kär och älskade. Jag blottade mig så många gånger för dig och jag genomled så mycket för din skull.
En vecka fråntagen egen vilja och mitt förstånd för din skull.
Det svarta sorgerna tar över och förintar mig i små bitar. Tillsammans med panik och ångest har den alierat sig och vill ta död på mig. Och vet ni. Jag önskar för varje sekund att de lyckas. Men fråga någon runtom mig så skulle de inte ens förstå vad jag pratar om.
"Helén som alltid är så glad och alltid har ett leende och några förstående ord att dela med sig av"
JÄVLA liv!
Men nu ska jag aldelses strax bita ihop under den här dagen. Undrar hur den blir och vad som händer. Jag hatar helgerna!!
Inom råder kaos och tomhet. Ett hål som är svart och bottenlöst.
Allt snurrar hela tiden runt, varför tomhet saknad och ensamheten.
Jag står själv inte särskilt stadigt men på något konstig sätt ändå med båda fötterna på jorden. Det är nog bara jag som känner att det svajar.
Igår drog nästa besvikelse in och jag hade svårt att förstår. VARFÖR, det har gått så lång tid nu och jag har inget med ditt liv att göra längre. Men det är precis som du etsat dig fast i hela mig. jag kommer inte loss från de kedjorna du smed åt mig under vår tid tillsammans.
Har det med att göra att jag kämpade så mycket att jag innerstinne verkligen var kär och älskade. Jag blottade mig så många gånger för dig och jag genomled så mycket för din skull.
En vecka fråntagen egen vilja och mitt förstånd för din skull.
Det svarta sorgerna tar över och förintar mig i små bitar. Tillsammans med panik och ångest har den alierat sig och vill ta död på mig. Och vet ni. Jag önskar för varje sekund att de lyckas. Men fråga någon runtom mig så skulle de inte ens förstå vad jag pratar om.
"Helén som alltid är så glad och alltid har ett leende och några förstående ord att dela med sig av"
JÄVLA liv!
Men nu ska jag aldelses strax bita ihop under den här dagen. Undrar hur den blir och vad som händer. Jag hatar helgerna!!
Kommentarer
Trackback
