Vill inte vill inte vill inte
Ska jag säga det fler gånger eller är det någon som förstår??
Hur mycket jag än visar mig hur mycket jag än skriker och ropar så är det inte någon som hör.
Ögon som är tunga och svider av trötthet en kropp som behöver mer vila, men vad gör det när paniken och ångesten nu har tagit ett hårt grepp om mig och väckte mig med all sin kraft. Skakar och svettas om vartannat. Ett andetag i taget. Eller ett halvt iaf.
Tänk om du kunde se på mig, se på mig så som jag ser på dig.
Jag sätter mina segel och tar mig ut på öppet hav där har jag ju varit förut men denna gång hoppas jag att jag inte kommer i land igen.
Blunda en kort sekund och sedan nya andetag.
Hur djälvligt ska ett liv vara hur mycket ska en person få lida.
Jag har sagt dig orden förut inlindade vackra men likväl ärligt och rakt ut men du tar inte emot dem.
Kärleken är verkligen blind!
Hur mycket jag än letar så kommer du aldrig uppenbara dig och mitt hjärta kommer vara krossat för alltid.
Är det inte det ena så är det de andra felet. Jag vet också varför för jag väntar på någon som jag inte kan få och inte nå.
Ärligt jo det var nog det. Och den de skadar skadar det men detta är mitt frirum där jag skriver det jag vill, glöm inte det!
