Ruinen rämnar

Jag står på ruinens brant och den rämnar under mina fötter och jag håller ett krampaktigt tag till trost det enda jag vill är att hoppa.

Många är orsakerna och många är skeendena som lett fram till detta.
Önskar jag kunde förmedla till de berörda, kanske skulle jag få en inre ro då.

Just nu är det två personer som jag skulle vilja straffa men det hjälper inte nu.
Men det är svårt att greppa att jag gav ALLT och sedan sticker han kniven i mig och lämnar mig,
vänder och bryr sig inte

Blunda en sekund

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0