Tacksam...NEJ

Jag har lyckats sova några minuter men med den obehagliga känslan av mitt tickande hjärta. Orkar inte känna känslan längre. Så när jag i panikens hav rullar ihop mig så funderar jag på enklast väg att fly. Tanken ligger så nära men jag vågar inte hur gärna jag än vill.

Hoppas på något sätt att min kropp ska säga ifrån själv vilken sekund som helst bara lägga av så att jag slipper ta tag i problemet.

Jag är inte ett dugg tacksam över att jag finns och måste andas och kämpa varje sekund.

Hatar livet!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0