En en gång

Så gjorde vi det igen eller du rättare sagt du, avslutade vår vandring på språng mot något annat. I nästa andetag jag tog så fanns du inte mer

Vi kommer aldrig finna vägen tillsammans att vandra hand i hand att se och att röra.

Natten vid din sida och morogonen i din famn vilar som en bild och ett evigt minne.
Doften av dig gör sig svagt påmind och det ger mig en tomhetskänsla och ett förunderligt sinne

Skimmret och leendet du gav mig var som så många gånger förr inte helt äkta.
Ändå dras jag till dig, ändå dras du till mig av vilken känsla och tanke vet jag inte.

Men beslutet du tog i morse gör värker och gör förbannat ont. Har jag inget att säga till om alls

Tydligen inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0