Olycklighetens tankar

Varför vända om, varför vandra vägen fram, vart och hur långt bort.
Innan jag vänder om, talar jag om törst och saknad som bränner och värker i hela min kropp.

Längtan och törsten tar mig till platser, hamnar och vägskäl, bra, mindre bra och rentav dåliga.

Seglar på havet av tårar, i förtvivlan tar mig båten genom tårarnas salta stänk.

Mitt hjärta skriker efter dig, dig som tar mig in i värmen i lugnets hamn i det lyckliga slutets rum.

Det var lätt att förlora sig i dig, lika lätt att bli lockad av ditt vackra leende och dina vackra ord.
Jag trodde för en sekund att det var ett lyckligt slut.

Kristallens hårda kant rispar min blöta kind och ger ett ärr så djupt




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0