Som ett tomt skal

Innuti mig är det tomt.

Dagen vaknar långsamt och jag slåss med ångesten som har gripit tag i mig återigen. Nu med full kraft. I varje sekund bär jag den med mig.

Likt ett skal vandrar jag och finner ingen ro och ingen mening.

Nu är jag där på ruinens brant igen, jag tittade upp en liten kort sekund.

Önskar livet kunde te sig andra vägar andra meningar och annat hopp.

Falla, resa, borsta av och gå vidare.
Drömmen finns och drömmer förgör.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0