Likt ett löv

...darrar jag i hela kroppen. Kippar efter luft och försöker fokusera på ett andetag i taget.

Kvart i två bestämde sig paniken för att jag nu hade sovit färdigt för denna natt.

Så nu ligger jag har ihopkrupen till en boll och funderar konstiga tankar på om och hur.
Med smaken av metall som skapas av det illamående och de darrningar jag har i kropp och själ.

Med en djävul på min högra axel ska jag åter rida ut helvetets storm och se dagens ljus gry. Så gärna som jag ej vill kan ingen förstå.

Du gäckar mig med din outgrundliga sorg och din saknad i kubik, Du förstör och förgör du omintetsäger mig som person.

Jag har insett att jag aldrig kommer bli fri denna plågoande som bestämt sig för att följa mig genom livet.
Jag må vara både vacker och inteligent men dum i huvudet likväl.

Think outside the box, sluta leta och sluta sök. För jag kommer aldrig släppa in dig som jag finner ändå.
Jag gjorde det igen, sårade någon med min elakhet.

Det var en som sa till mig att så farligt kan det inte vara du måste börja se livet positivt och tänka att allt är bra, sluta tyck synd om dig själv och vältra dig i självomkan

Dra åt helvete!! Med ett enkelt knapptryck fanns du inte längre i vare sig den ena eller andra listan.
Tänk så många gånger jag försökt att med en lika enkel knapptryckning radera bort dig ur mitt sinne. Men du berörde mig för djupt du tog för mycket av mig jag gav allt till dig.

Tiden har gått och kommer så göra, tick tack tick tack.

Fingrarna domnar så jag stänger min livlina och ska försöka handskas med panikångestens välkända dunkande i bröstet försöka landa mjukt i tunnelseendets illamående och hårda sjö

Stäng dörren, hitta stenar som inte faller så lätt. Måla ett kors och säg hit men inte längre

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0