Några få timmar

... fick jag av osamanhängande sömn.

Mitt innre ger mig ingen ro att andas eller ro att finna en sekund av mening.

Hela jag skakar av ångest och tårar, ensamhet och tomhet.

Jag har inga ord hur mycket jag än behöver hur mycket jag än vill skriva så finns det inte ens ord längre.

Botten finns inte


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0