Tankarnas galleri

...att skriva lite.

Ja ha så hade ångesten bestämt att jag inte skulle sova mer än några timmar i natt. Jag får väl försöka blunda och fokusera ändå.

Men med tomheten och oviljan som hela tiden växer i mig och ger mig svårt att andas så är stegen tunga och motvilliga.

Varje gång jag vänder hem så griper paniken tag i mig. Illamåendet växer sig starkare och tunnelseendet ger mig svårt att se.

Likt en boll har jag legat hela morgonen för att värja mig och försöka få lite ro men det hjälper inte.

Tankarna och önskan om att bara vilja ge upp fäster sig allt starkare i mitt innre men jag vet inte hur bara.

Känslorna och tankarna jag har, tänk om jag kunde få ner dem här och förmedla all den ensamhet, längtan och sorg jag har. Då lovar jag att den som läser och den som förstår också förstår varför jag inte vill.

Tom på energi, tom på ord tom på livsglädje och vilja.

Försöker göra mig fri från dig men tankarna lämnar mig inte.

Jag släpper inte in någon i mitt liv inte någon. En märklig och obeskrivbar känsla.

Inte heller denna gång blev texten och orden min räddning. Kan inte något!