Tillbaka till ruta ett
Med paniken som sprider sig och ensamhet som förgör mig står jag åter på ruta ett.
Livet är ej mig förunnat, livet är mig ej nådigt.
Med en klump i halsen och sten i mitt innre kippar jag efter luft och jag darrari kropp och själ.
Tunnelseendet gör mig illamående, jag sväljer och sväljer men det hjälper inte.
En gång till slogs livet i spillror och jag ska plocka upp resterna av det, plocka och leta bland ruiner och damm. Skär mig, rispar mig och slår mig blodig.
Min identited rycks bort hela jag förgörs.
Återigen är det någon som väljer bort mig som inte tycker jag duger som jag är.
Sätter ner båten på sorgens hav igen, försöker få vind i segel men saltet från tårarna och blodet från såren klibbar fast och jag ligger bara och guppar och tar mig ingenstans.
Heléne 100630
Livet är ej mig förunnat, livet är mig ej nådigt.
Med en klump i halsen och sten i mitt innre kippar jag efter luft och jag darrari kropp och själ.
Tunnelseendet gör mig illamående, jag sväljer och sväljer men det hjälper inte.
En gång till slogs livet i spillror och jag ska plocka upp resterna av det, plocka och leta bland ruiner och damm. Skär mig, rispar mig och slår mig blodig.
Min identited rycks bort hela jag förgörs.
Återigen är det någon som väljer bort mig som inte tycker jag duger som jag är.
Sätter ner båten på sorgens hav igen, försöker få vind i segel men saltet från tårarna och blodet från såren klibbar fast och jag ligger bara och guppar och tar mig ingenstans.
Heléne 100630
Kommentarer
Trackback
