Det ekar

Mitt blod var stilla men du fick det att rinna... somnade en ljuv natt för inte allt för länge sedan i tron om att kärleken och ömheten var äkta och nära.
Jag var för snabb och tänkte mig inte för innan jag gav dig en gloria av ljus och skimmer, ömhet och tillit.

Ärligt och äkta

Jag har sakta rest mig, faller ofta och undrar över vad som hände egentligen. Känner efter, förnekar och känner efter igen. Det handlar mest om mig, om mitt liv om hur det tett sig och hur varje andetag formar mig.
Visst, insikter och förståelse gör ont och jag måste känna efter för att förstå.

Räknar sekunder mellan ljus och mörker, kommer på mig själv och vill allt som oftast bara härifrån.

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, om nätterna förskingrar jag så mycket liv"
(inte ordagrant, men en textrad som en av mina favoriter använder)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0