Tankarnas galleri

Konstigt märkligt och ont...

Du var bara en i mängden som höll mig fast, som höll mig fången.
Jag sökte den äkta vänskapen och närheten och trodde på min egen känsla och min egen tro.
Kanske var du lika ärrad och sårad som mig, jag är ingen att dömma och vill inte heller ikläda mig den rollen

Har alltid varit den som rest mig trots att jag kanske skulle legat kvar.
Ser utan filter och försöker därmed förtränga min egen känsla men du har tagit över helt.
Fragment av kärlek och ömhet,  jag fångade och tog.

Vi kan aldrig gå tillbaka, aldrig finna vår väg tillsammans igen. Trots att det var en vacker vänskap
så faller den bit för bit.
Det gör ont men jag ser och reser mig sakta.