Förtvivlan

Jag satt på golvet i duschen och bara grät och grät, lät sorgen och värken kännas.
Men jag reste mig gjorde min moderliga plikt några timmar, trots ilska och irritation.

Har inte ens några ord trots att jag vill skriva och tömma mig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0