Lögnen
Varför är det så svårt?? Destruktivt och helt jävla stört. Men ja just det det är ju jag som utför
handlingen så det är ju inte så konstigt att definitionen är sådan.
Just igår, i natt och under morgonen kändes det bara så förnedrande. Jag vet lika väl som han
att han åkt från den ena till den andra.
Att svaren och tystheten uppstår, låter vänta på sig för att han inte har möjligheten att
svara i den mån han hade förut.
I fredags kändes mitt hjärta fullt av kärlek och ömhet och jag gav och jag fick men från hans sida
var det en lögn.
Känslan gror och ingenting kommer någonsin bli som förut. Vänskap, kärlek och den äkta närheten finns
inte längre.
Därför ställer jag mig frågan. Varför, av vilken andledning ger jag inte bara upp.
För att jag i ensamhetens modslutna tankar och genomskinlighet ändå får någon form av sällskap. Men det gör ont, sällskapet slår, sällskapet får mig attlanda i paniken.
Snurrade runt och texten blev ett kaos.
Det är tomt när ingen vet, det är kallt i ensamhetens storm
