Tackar för mig

De ligger här likt vita snöflingor på golvet utspridda. Jag lovade Anders idag att jag inte skulle. Att jag bara bär den med mig, tanken på att ge upp att släcka livets låga.

Men jag vet inte om jag kan hålla löftet, jag vet inte om jag orkar.
Jag skakar omvartannat som jag får en känsla av att behöva kräkas och det ofrötivnande hoppet bankar i mitt bröst.

Hjärtat tickar och ger mig ingen chans, tårarna trillar och mina tankar snurrar runt. Vad händer om, vad händer med min solstråle?

Mitt hjärta det bultar och jag vill egentligen vara stolt men jag önskar att jag hade dig här, av vilken anledning vet jag inte.

Vet inte om du är den sanna vän jag trodde att jag fann...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0