Beslutet måste fattas
Det värker i mig men jag måste. Jag går under totalt. Panikångesten dovheten o apatin fängslar mig. Jag försökte verkligen, motstod några timmar o förstår inte hur jag ska göra för att genomföra förändringen. Men med mig har jag otroligt kloka o sansade ord från någon som jag antar bryr sig om mig. Hela jag skälver hela jag fryser o jag ser någon som bara stirrar tomt andas för att jag inte lyckades igår... När är det nog, när är det över??
Kommentarer
Trackback
