Borde förstått

Jag ljuger, jag ljuger och lindar in lögnen ännu mer...

Något som stod för något vackert, ord som hade en mening en grund. Men jag, en dåre, en idiot.

Blind och tömd, sårad och öm.

Glaset står urdrucket, orden skriker i mina öron och orden värker. Tron på dess innnebörd, dess mening har jag tappat.
Tron på mig själv, tron på min egen inntuition och min egen känsla har försvunnit.

Vad spelar det för roll, allt är ändå åt helvete försent. Ska jag skratta eller gråta. Det var någon som sa till mig att jag absolut inte skulle ta på mig skulden över min känsla och min tro och mitt hopp. Men, lätt för honom att säga, men svårt för mig att agera.

Jag fick orden skrivna om och om igen, letade sökte och letade ännu mer. Men fann bara tomhet.

Det jälvliga är att tomheten och ensamheten väger tyngre.

Min fråga kvarstår
Vad är det för fel, varför kan INGEN bli kär i mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0